Som en enda stor baksmälla. Man vaknar upp och funderar, hände verkligen det där? Nä, det är inte möjligt. Men det är det. 

Man får hålla sig sysselsatt. När vi vaknade i stugan igår, strax efter kl 5 som vanligt, gjorde vi oss i ordning och gick ner till stranden. Ture var lyrisk och märkte inte ens att vattnet var svinkallt. Ejes humör var lite mer tveksamt. 

   
    
    
    
    
    
 
I lunchtid åkte vi in till stan. Jag ville gärna titta närmare på mammas blommor och läsa alla hälsningar. Det är en tröst att veta hur mycket hon har betytt för folk. Jag tog med mig en blomma som minne därifrån. 

   
    
    
 Sedan åkte vi hemåt, med bara ett litet (mycket uppskattat) stopp på vägen. 

   
    
    
    
   
Väl hemma fick vi en påminnelse om hur varmt huset är på sommaren. Riktigt glassväder. 

   
   

Advertisements