A Legend – Bobo Choses SS17

Tags

, , , ,


Bobo Choses has been a long time favorite of mine, but this collection is something really special. Playful, fun and still oh so stylish. Not to mention the references to the seventies sports fashion. And the sports legends of the decade. All I can say is GO TEAM BOBO!

Today’s the day of the big drop, but we got to try some pieces of the new collection last fall. Big thanks to the amazing Willem and his lovely mum for giving us this opportunity.

As you can see the boys really enjoyed this playful collection.

My personal favorite is the outfit that Ture wears in the picture below. I love the color of the trousers and that soft brown color of the “John tee”. As some of you already know I’ve got a thing for hoodies.


The line comes with some great messages. “Sometimes you win” “sometimes you learn”.



I had so much trouble limiting the amount of pictures this time… here are a few more of my favorites.

img_5433img_5452img_5446img_5456img_5430img_5439

Hope you will love this collection as much as we do.

And don’t miss out the fantastic blog of @my_kid_willem

Gym Class Heroes – Milk Copenhagen aw16

Tags

, , , ,

Det danska familjeägda klädmärket Milk Copenhagen har nu släppt sin aw kollektion med namnet Gym Class Heroes.


Redan innan webbsidan öppnade för försäljning kunde man beställa kläder från någon av de konsulter som jobbar för Milk Copenhagen. Vis av erfarenheten visste jag att det var en bra idé om man inte vill missa någon av godbitarna.


Jag beställde genast byxorna och bikerjackan på bilden. Jackan är supermysig och kommer att användas som tjockare tröja under de kallare månaderna. Än så länge funkar den dock som ytterplagg. Ture fick många komplimanger för den och det syntes att han blev mallig.



Byxorna är dock min stora favorit. De har en ribbad struktur som ger en lyxigare känsla. Jag älskar när mjukisbyxor kan användas till fint. Och det är något som känns genomgående med Milk Copenhagens kläder. Det är snygga kläder som är lekvänliga.


Vi har nu kompletterat vår garderob med ytterligare några plagg från höstens kollektion. Den rutiga lumberjackskjortan är perfekt till hösten. Både som den är eller med en T-shirt under.


  

 


Det här är, som ni ser, kläder med lite attityd. Precis som killen som bär dem.


Jag köpte även en jacka till mig själv från höstens kollektion. Den är perfekt nu till hösten. Märkligt nog är det ingen som springer runt och fotograferar mig när jag tar den på mig.

Milk Copenhagen har barnstorlekar mellan    92-164. Snart kan det alltså bli ett inköp till lillebror också.
På bilderna bär Ture Magnus biker jacket, Lukas sweat pants, Bertil T-shirt, Edward shirt, Hugo sweat pants och Sofus socks.

 

Face your faces

Tags

, , , , ,

Tiny Cottons AW16
Äntligen är det dags! Imorgon, den 26 juli 2016, släpps Tiny Cottons nya kollektion. Vi har sett sneakpeaks under de senaste veckorna och det ser verkligen helt underbart ut! 

För några veckor sedan hade vi dessutom förmånen att få se och prova några av plaggen från kollektionen benämnd “face your faces”. Plaggen är verkligen något alldeles extra. Stilrena och lekfulla på samma gång. Både jag och Ture blir till exempel glada hela vägen in i själen av mössan med händer för öronen och handhalsduken. Men även de mer nedtonade kläderna med rutmönster hittar hela vägen in i hjärtat. 

När Linn och Willem frågade om vi ville vara med och plåta några plagg var vi inte sena att tacka ja. Vilken ära! Och killarna som trivs riktigt bra ihop tog sig an uppgiften att presentera den nya kollektionen med bravur. Face your faces. Enjoy! 

   
    
    
    
    
    
 

  

Koolabah kids på Parken zoo. 

Tags

, , , ,

I helgen besökte vi Parken zoo i Eskilstuna.  Vädret var så där perfekt, inte för varmt och inte för kallt. Vilket i och för sig är rätt trist med tanke på att det borde vara högsommar… 

Fördelen var dock att vi kunde använda våra reafynd från Koolabah (babyshop.se) och Wolf & Rita (nosey.se). Särskilt tröjorna från Koolabah har blivit en stor favorit här hemma.

Peppen innan vi åkte var enorm…   
Storebror berättar om aporna.

   
Vi hann bara in till djuren innan Ture började tjata om att han ville bada. Det var bara att gå hela vägen tillbaks. Tyvärr pågick städning av barnpoolen när vi kom fram så det blev en del lek i lekpark inledningsvis. 

   
    
    
   
Men så äntligen öppnade barnpoolen. Vi badade ca 5 minuter…

  
Sedan gick vi till karusellerna. 

   
   
Den lilla killen,  rebellen, vandrade mest runt och försökte stoppa saker i munnen 😬 

   
   
    
    
Lite djur hann vi dock se under dagen. 

  
 

En dröm

Jag har alltid drömt om att kunna åka skejtboard. Eller snowboard. Jag hade en skitdålig bräda som jag övade på både i garaget och på skolgården. Men jag var för feg. Och hade för dåliga knän visade det sig. Men drömmen har levt kvar…

Våra nya vänner L och W frågade om vi inte skulle hänga med på skejtboardskola. Och förstå lyckan när Ture visade sig tycka att det är superkul att åka bräda! 

Här är några bilder från första lektionen. Det var lite nervöst, men roligt när man vågat 

   
    
    
    
 
Ture tycker fortfarande att det är bäst att sitta på brädan, men idag (andra lektionen) vågade han faktiskt åka ner för en liten backe ❤️  kompisen W har tagit några fler lektioner och är superduktig. Läraren Ants Neo är pedagogisk och lyckad förena lärdom med lek. 

Citat från Ture: “det här vill jag göra varje dag!”

  
    
    
    
    
   

Garabatisse

Tags

, , ,

Tidigare i veckan kom jag mig äntligen för att beställa lite kläder från Barcelona-baserade Garabatisse. Bara några dagar senare hade vi kläderna. Smidig långväga leverans med andra ord. 

   
 Ture gillade framförallt linnet som passade det härliga vädret perfekt. 

   
    
 
   
 Igår åkte vi och hälsade på morfar i Långbro park och tog en promenad runt dammen, lekte lite i en lekpark och fikade på det gulliga lilla caféet “Bakfickan”. 

   
    
    
    
    
    
    
   
Sedan var det dags att krama moster och hennes man hej då. De åkte tillbaks till Italien igår kväll. Det är många är sedan jag grät vid våra avsked, men igår var det tufft. Man blir rädd att förlora kontakten nu när navet i familjen är borta. Jag och pappa pratar dock om att ta Ture med oss och åka ner till Italien redan i sommar. Jag måste bara skaffa nytt pass först…

Genetisk utredning och Haga

Jag ligger i vanlig ordning lite efter. Men. Gårdagen. Killarnas outfits kom från Dotsandstripes (Ture), Onewelike och Dudesndolls (Eje) 

   
    
   
Min moster kom från Italien för begravningen. Det blir alltid väldigt intensivt när vi ses, eftersom vi ses så sällan. Den här gången än mer så eftersom vi har påbörjat en genetisk utredning för att se om den cancer som släkten drabbats av i så stor utsträckning är genetiskt betingad. Vi tog därför en sväng förbi KI där moster fick lämna blod. Sedan åkte vi vidare mot Haga. Där åt vi lunch, lekte i det gröna och tog en promenad runt slottet.  

   
    
    
    
    
   

Dagen efter

Som en enda stor baksmälla. Man vaknar upp och funderar, hände verkligen det där? Nä, det är inte möjligt. Men det är det. 

Man får hålla sig sysselsatt. När vi vaknade i stugan igår, strax efter kl 5 som vanligt, gjorde vi oss i ordning och gick ner till stranden. Ture var lyrisk och märkte inte ens att vattnet var svinkallt. Ejes humör var lite mer tveksamt. 

   
    
    
    
    
    
 
I lunchtid åkte vi in till stan. Jag ville gärna titta närmare på mammas blommor och läsa alla hälsningar. Det är en tröst att veta hur mycket hon har betytt för folk. Jag tog med mig en blomma som minne därifrån. 

   
    
    
 Sedan åkte vi hemåt, med bara ett litet (mycket uppskattat) stopp på vägen. 

   
    
    
    
   
Väl hemma fick vi en påminnelse om hur varmt huset är på sommaren. Riktigt glassväder. 

   
   

Never is a long time, goodbye 

I onsdags, den 4 maj 2016, tog vi avsked av mamma. 

Att planera begravningen bara några dagar efter att hon så hastigt lämnat oss var fruktansvärt. Hon själv hade inga önskemål. Vi försökte ställa någon försiktig fråga men hon svarade bara att “det är ju bara ni två”. Det enda hon varit tydlig med är att hon absolut ville ligga i minneslund. 

I höstas gick hon ur svenska kyrkan. Det blev alltså per automatik en borglig begravning. Hur går en sådan till? Kan det bli bra? Det kan bli fantastiskt fint.   

Efter viss tvekan valde vi att ha ceremonin i det större kapellet. För kanske skulle det komma fler än 30 personer. Det kom mellan 80-100 personer. När jag klev ur bilen och började gå mot kapellet blev jag överväldigad och rörd av att se alla bekanta ansikten från förr. Jag önskar bara att jag fått se dem i ett annat sammanhang med leenden på läpparna istället för som nu med tårar i ögonen. 

Solen sken och ceremonin blev ljus och fin. Men så overkligt att det var min mamma som låg där i kistan. Hon kan ju inte vara borta? Hon ska ju alltid finnas? Jag kan fortfarande se henne komma stånkande upp för grusgången till vårt hus. Höra henne ropa “heeej Tuuuree!”. Jag kan fortfarande känna hennes armar runt mig och höra henne kalla mig gullrumpa samtidigt som hon daskar mig i baken. Hur 17 gick det här till? 

I alla fall. Vi började med att spela Sunny Girl med the Hep Stars. Mammas gamla favoriter. Vi avslutade lite oväntat med Billy Idols dancing with my self, en låt som mamma älskade och sjöng med i. Hon sjöng, eller nynnade, ofta och var en glad och fin person. Så vill vi minnas henne. 

Monica, begravningsförrättaren, berättade så fint om mamma. Om hennes liv och hennes person. Den mest smärtsamma delen var den då hon bad församlingen att prata mycket och berätta för Ture och Eje om mormor. De kommer inte att minnas henne. Det är så fruktansvärt. Hon som levde för dem. Och så kommer de inte ens att få minnas henne. 

Vi i familjen fick stanna till sist medan alla andra gick och tog farväl. De fick lägga sina blommor under kistan. Det såg ut som om man bäddat med blommor för mamma. Så vackert, så sorgligt. 

Monica hade tagit med kritor som vi fick rita på kistan med. Jag och pojkarna skickade med våra handavtryck på kistan och Ture ritade en fjäril åt mormor. Min lilla ängel. 

Efter begravningen hade vi minnesstund på Stora Vall. Vi bjöd på mammas favorit, Budpestbakelse.  Fint att så många kom. Jag hann inte prata med alla och har lite dåligt samvete. Men faktiskt. Helst hade jag inte pratat med någon. 

På kvällen grillade vi korv i stugan med några av våra närmaste. Och så var även den här dagen slut. Men hur ska man kunna gå vidare? Kommer man någonsin kunna tänka på henne utan att få andnöd och ont i hela bröstet? 

   
    
 Never is a long time, goodbye. No answers for the asking.